Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 14. Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad som där hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
håret, Micke, nu kan jag aldrig mera tro på dig! Förr då
ditt hår var svart, då tyckte jag, din själ var vit, men nu
tycker jag, den är lika svart, som ditt hår är vitt.
— Nå ja! sade Mikael Habstadius. Då är det inte så
farligt, lilla stumpan, för det är egentligen ganska grått, ska
jag säga dig!
Vid dessa ord log fröken Stadenberg, reste sig och satte
sig på Mikael Habstadii knä.
— Du får inte gå ifrån mig, viskade hon i hans öra.
Jag trodde, att jag skulle få sluta i fängelse för din skull,
och det hade jag ingenting emot. Men jag uthärdar inte,
att du går ifrån mig bara för att upptäcka en mördare och
några skojare. Vad är äran mot kärleken, Micke?
— Å tusan! sade då Mikael Habstadius. Delade
honnörer, om jag får be!
Fröken Stadenberg reste sig, och hon gäspade.
— Att du inte älskar mig, det liör jag ju! sade hon lugnt.
Men då ska vi åtminstone spela rent spel. Jag har inte lust
att komma i fängelse för din skull, då du inte älskar mig.
Nu får du vara god och skaffa tillbaka de där trettiotusen
kronorna! Och gör du inte det, så anmäler jag dig! Så att
nu vet du det!
Då skrattade Mikael Habstadius hjärtligt.
— Var lugn, min lilla stumpa! Inom tre månader skall
vartenda öre vara återställt, och du skall tacka din gud
på dina bara knän, att jag tvättade håret. För hur det är,
men ärlighet varar längst!
— God natt! sade fröken Stadenberg hånskrattande
och gick.
Då tittade Mikael Habstadius efter henne.
— Förbannade morrhoppa! sade han högt, och det lättade
honom i så hög grad, att ban log åt sin lyckliga framtid.
Nere i källaren bryggde sig Mikael Habstadius en grogg
och tände en cigarrett, sjönk välbehagligt samman i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
