- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
127

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Vari fru Wentlan börjar sin uppgift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

— Om fröken ... sade hon och stirrade på flickan i
boden. För resten! Har fröken hört talas om fru Wentlan?

— Nej! svarade flickan.

— Jag är på väg till fru Wentlan. Det är en stackars
sjuk och övergiven kvinna. Hennes man, järnhandlar
Wentlan vid Stortorget, en mycket egendomlig, mycket
duktig och begåvad man... Jo, ser fröken, nu kan hon
inte gå utan ligger i svåra plågor, och hon vill så gärna
veta om mordet... Tänk, jag lade inte märke till, att jag
tagit en gammal portmonnä, när jag gick ut. Jag skall
komma in och betala två öre sen i dag, kära fröken! Fröken
känner väl inte herr Wentlan?

— Jo! sade flickan. Jag tror det. Är han liten?

— Ja, det är han! Det vill säga, det kan man inte
säga, bästa fröken. Han är ganska lång. Och ståtlig. Det
är nånting manligt... han har väl inte talat med fröken?

— Jo ...

— Kanske ... kurtiserat... han är mycket kurtisant,
mycket kurtisant... kan man tänka ...

Fru Wentlan blev helt plötsligt alldeles svart i ansiktet,
knöt näven under flickans näsa och sade lågt och väsande:

— Han är sjuk ... han fördärvar kvinnor ... akta sig,
fröken! Han är farlig för en oskuld som ni!

Därmed gick fru Wentlan hastigt med Bladet i hand utan
att alls betala, och flickan bara gapade, ty hon visste så
föga om världen.

Utkommen sträckte fru Wentlan på sig, hade redan glömt
mannen, såg sig med stolta blickar omkring och gick till
fontänen, där hon slog sig ner på en soffa.

Sedan hon läst alla detaljer om häktningen, föll hennes
blick på en stor artikel, över vilken med ropande
bokstäver stod tryckt:

"På Karlagos ruiner."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free