- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
133

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hur fru Wentlan ger advokaten Pilo vapen i händerna mot Mikael Habstadius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

— Man behandlar inte en ämbetsmans dotter som en
bondpiga! svarade fru Wentlan.

Pilo fixerade henne, så sade han endast, kallt:

— Berätta! men låt det gå undan. Min tid är dyrbar,
begriper ni inte det, va?

Och nu berättade fru Wentlan sin lidandeshistoria. Den
var mycket dyster, men det är ju å andra sidan inte så
vanligt, att skilsmässor verka upplivande. Åtminstone på
utomstående.

Av hennes berättelse framgick emellertid, att herr Wentlan
varit, enligt hennes förmenande, otrogen samt att han velat
befria sig från henne. I början av äktenskapet hade han
icke varit otrogen, men fru Wentlan ansåg, att han genom
att alltmer angripas av Bladets samhällsupplösande
tendenser och åsikter småningom letts först till sin otrohet och
sedan till den olagliga skilsmässan.

— Vet ni, vad det där är? sade Pilo, eldröd i ansiktet.

— Det är simpelt, det är oanständigt, och det är
upprörande! svarade fru Wentlan med hätsk min.

— Det är skitprat! sade Pilo.

Och sedan detta tungt vägande ord hade fallit, blev det
en stund alldeles dödstyst mellan Mikael Habstadii båda
bittraste fiender. De mätte varann med sådana ögon, som
blotta människosinnets rikliga fonder av djurisk vildhet och
blodtörst, och till sist slog Pilo näven i bordet.

— Vill ni något, så kom med fakta, men behåll era
reflexioner för er själv! väste han.

Fru Wentlan var nu alldeles blek, och hon hatade med
ett vanvettigt hat allt, som genom skapelsens mystiska nyck
blivit begåvat med manligt kön, men detta hennes hat vände
sig blott med hundrafalt ökad styrka mot Mikael
Habstadius, och därför kunde hon svara Pilo, bakom vilken hon
såg Mikael Habstadius skymta som ett spöke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free