Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
medan Mikael Habstadius vann ära och rykte genom att
upptäcka en mördarekandidat och Pilo vann tillfredsställelse
genom att upptäcka en operationsbasis, sysslade herr
Kruckman med långt vidlyftigare företag.
Han drevs ingalunda av några passioner, utan drevs han
av något, så var det av bristen på passioner.
Man gör ofta de praktiska handlingarnas män en stor
orätt genom att anse dem såsom mindre filosofer än de
kammarlärda, liksom om filosofi vore lärdom och icke
visdom. Vad en filosof lär betyder föga, vad han gör betyder
allt, och filosofen har man alltså att döma efter hans
handlingar, icke efter hans ord. Allt annat är väder och villa.
Men första villkoret för att vara filosof är att vara frigjord
från makten av sinnesrörelser och passioner, och varje
människa, som äger den frigörelsen, är till gagnet om också icke
till namnet en större eller mindre filosof.
Och just en sådan filosof var herr Kruckman, ehuru icke
av de största.
Nu betraktade han förhållandena omkring sig med lugna
och passionsfria ögon, det vill säga, att bakom all rörlighet
och oro upptäckte han det orörliga och stabila.
Då såg han något, som de andra icke sågo, och efter
det han såg handlade han.
Han såg nämligen, att så gott som hela den generation av
affärsmän, som behärskade samhället, var dömd och inom
kort skulle komma att gå under. Inte just därför att dessa
män voro dummare än andra, men därför att de voro
produkten av sin tid och dess metoder.
De hade nämligen vuxit upp under ett skede, då pengar
från utlandet östes in över Sverge och då de naturliga
tillgångarna tycktes vara bottenlösa fonder att taga utav. Genom
detta förhållande kommo de till två ganska farliga
uppfattningar och ett korollarium.
För det första: att utlandets penningförråd var outtömligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
