Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
För det andra: att så länge naturtillgångar funnos kvar,
man alltid kunde få pengar.
Korollarium: som naturtillgångarna voro oöverskådliga,
var penningens anseende ringa.
Under hela den långa affärsperiod, som nu närmade sig
sitt slut, hade man aldrig förmärkt någon utländsk
kassabrist, och då man genom en vink fick pengar för sin råvara,
så följde därav, att den gav en obegränsad kredit.
Nu hade det emellertid inträffat, att för första gången
en dylik stor utländsk kassabrist yppat sig, och råvaran
sjönk i värde.
Och när herr Kruckman kom till samhället, stodo alla
affärsmän laddade med råvara men tomma på kontanter.
Ty de hade aldrig lärt att spara dem.
Men ingenting är fullkomligt här i världen, till och med
almanackan måste fuska med ett skottår. Och motsvarande
lilla fusk inom affärsvärlden, det är reserverna, som
tillgripas, när luckan kommer, och den kommer alltid, förr
eller senare; som den oundvikliga droppen ur en otät krän.
Men när nu luckan kom, så funnos inga reserver att ta,
ty det var den första lucka, som någonsin kommit. Men den
luckan skulle gud bättre göra svenskarna till affärsmän.
Allt detta visste herr Kruckman. Och han visste dessutom
att man efter utländskt föredöme hade nominellt upprättat
reserver, men att de i verkligheten voro tomma.
Och det var just på den lilla förträffliga oegentligheten
han byggde sina planer.
Han hade nämligen allaredan genom Moje Kessler visat
gamle baron von Kahge, att råvaran i och för sig själv var
fullkomligt värdelös och därigenom bragt den gamle mannen
till förtvivlan. Nu skulle han genom Mikael Habstadius visa,
att Föreningsbanken, som von Kahge i själva verket tydde
sig till, icke ägde några reserver, ty reserverna voro papper
och förbindelser, beroende av utställarnas ekonomi; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
