Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
— På ett papper med två fullgoda namn?
—- Finns inte mer än ett i stån, och det får redaktörn
aldrig!
— Vems?
— Julianders.
— Men jag måste ha tusen kronor!
— Skaffa dem då! sade herr Kruckman lugnt.
— Hör nu, Kruckman! sade Mikael Habstadius. Om jag
nekar att skriva ... ponera bara, att...
— Då köper jag en ny redaktör . ..
— Jag kan avslöj ...
— Innan dess har jag satt er inom lås och bom! svarade
herr Kruckman, gnuggade sina händer och skrattade för
en gångs skull riktigt hjärtligt.
Mikael Habstadius betraktade honom.
— Nå nå! sade han och drog på mun. Det är då strängt
taget ingen vidare lukrativ affär att säga varann sådana
här förbannade sanningar. Jag får väl klara mig tills vidare
på annat sätt!
— Det var ju äntligen ett förnuftigt ord, redaktörn!
God middag!
— God middag, god middag, käre Kruckman! sade Mikael
Habstadius och gick.
— Den där, mumlade han för sig själv i trappan, häftig
som han var, den där, det är ju en knöl! Den ska vi nog
sköta som sjukdomen är till!
Och så gick Mikael Habstadius till sin gamle vän Moje
Kessler för att enligt ödets behag få nästa uppenbarelse
och framdrivande piskrapp.
Moje Kessler satt i en bekväm vilstol med benen ut på
golvet och visslade. Det gjorde han för att förströ sig,
ty han hade förskräckligt dåliga affärer just nu.
— Morjens, gamle struntmurvel! sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
