Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Vari det övergås från dessa små skojare till de större och prydligare, av vilka ödet betjänar sig, och vari Mikael Habstadius tar ett första steg i rätt riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
§ 3.
Mikael Habstadius hade emellertid en osedvanlig
färdighet att hitta acceptabla växelnamn, och knappt hade han
nu funderat i fem minuter, förrän han med stor
beslutsamhet styrde sina steg mot Wentlans järnhandel vid
Stortorget för att få herr Wentlans namn på sin växel och
därmed ovetande knyta ännu en avgörande maska i det
nät, som en dag skulle snärja honom.
Nu förhöll det sig så, att Mikael Habstadius visste, att
herr Wentlan icke vågade neka.
Ty sedan herr Wentlan efter advokaten Pilos besök slutat
gråta och svära och i någon mån lugnat sig, hade han
satt sig att fundera, och då hade han slutligen uppnått en
övertygelse om att ingen hjälp gärna kunde, så som
förhållandena stodo just för tillfället, vara bättre och
effektivare än Mikael Habstadii. På den grunden hade han
uppsökt den mäktige redaktörn, påmint honom om, att han en
gång förut räddat saken och nu bett honom att ånyo åtaga
sig den. När Mikael Habstadius hörde, att Pilo slutit
förbund med fru Wentlan och prästerna för att på den klerikala
stridslinjen ordna ett av allt att döma stort samhälleligt
slag, hade han gnuggat sina händer och under de gladaste
svordomar lovat herr Wentlan icke endast, såsom alla andra
tidningsredaktörer skulle ha gjort, sitt bistånd utan
dessutom:
l:o) att fru Wentlan skulle för alltid komma på dårhus,
2: o) att prästerskapet skulle mista all sin makt och
3: o) att Pilo skulle totalt tillintetgöras.
Det var dessa vackra och stolta löften, som han nu
påminde sig, och det var för deras skull han begav sig till
den intet ont anande herr Wentlan.
Denne, vilken, som nämnt är, av naturen var röd, blev
under åhörandet av Mikael Habstadii ord slutligen så blek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
