Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Som visar, hur det går till, att i mänskliga samhällen de små stackarna få lida för de storas gärningar och hur de då knota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Som visar, hur det går till, att i mänskliga samhällen
de små stackarna få lida för de storas gärningar och hur
de då knota.
§ 1.
På natten var Mikael Habstadius hedersgäst i frack på en
fest hos Moje Kessler, där hans första seger firades med
jubel, men hans rättegångsreferent, gamle D. V. Ertz,
vandrade fram och åter i faktor Callmanders rum invid sätteriet,
och på redaktionen var det mörkt.
Ute regnade det, och kloaktrumman på gården spelade
Beethoven, som dess högtidliga vana var, då det var regn.
Nu var varken gamle Ertz eller faktorn musikalisk, och
Beethoven var för dem uteslutande ett namn, men hans
himmelska makt var så stor till och med i en vanlig simpel
kloaktrumma, att de båda männen tyckte sig i nattens
tystnad höra det evigt ljudande orgelverk, som döljes i
tillvarons hjärta och varav Beethoven varit den största
uppenbarelsen bland oss, som andas och sucka på jordens yta.
Genom dessa toner delgavs dem den känslan, att
människosläktet helt plötsligt upphört att existera, och därav
uppkom i sin tur en lust i deras hjärtan att spränga alla band,
befria sig från livet och svinga sig ut i den eviga friheten.
Men som detta å andra sidan var ganska omöjligt, kommo
de icke till något annat än att känna förhållandenas tyngd
dubbelt svår och uppresa sig i vrede mot det, som var dem
allra närmast. Och det, som just denna natt var dem allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
