- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
171

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Som visar, hur det går till, att i mänskliga samhällen de små stackarna få lida för de storas gärningar och hur de då knota

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171

— Ja, förlåt mig, herrn, men är det inte fan, att murvlar
aldrig kan lära sig att tänka på, vad dom skriver. Där
sitter dom och kräks ur sig, så en annan fattig sate får sitta
emellan. Snart vågar jag inte sticka mitt ädla tryne utom
dörrn, bara för att slippa hundsvott för allt jox, som
Habstadius hittar på, dag ut och dag in! Förbannade
högfärdsoxe! Men kan nån kristlig människa begripa, vad han är
högfärdig över? Vad det är, som sticker åt karln? Om han
hade bildning, om han var nånting, om han hade rätt att
vara oppkäftig!

— En fähund har han vatt, en fähund är han, och en
fähund blir han! sade Ertz och drack.

— Det är sant! Och galant! Och riktigt! Och rätt!
Just precis fina q! Fint korn i underkant, och träffen i
västfickan! Men Kruckman! Han ska ha en farbror i
Stockholmstrakten, en gammal, helvetes gubbe, som har
seglat på Stilla havet och Sydamerika och sägs ha tjänat
pengar på slavhandel! Är det hans pengar, som vi får sota
för kanske? Och pappan i sin tur, det var ju pantlånarn.
Och den! Ja, Gud i himmeln! Tala om fädernas
missgärningar! Men vad är det vi får göra annat än dras för
alla förbannade skurkstreck, som har begåtts här i stån . . .

— Just det! Just det! mumlade Ertz.

— Skål! sade faktor Callmander.

Därefter sträckte han ut handen och pekade på sin faders
efterlämnade bild och vapen.

— Se på den gubben, herrn! utropade han. Det var,
djävlar i min själ, en ärlig gammaldags svensk. Det var
annat på den tiden, det kan herrn klappa sig i röven på!
Det var bildning och vett och fasoner på folk, dåförtiden.
Gubben, djäklar i min själ, chasserade in genom dörrn som
en hovman och kysste damerna på hand, och vilket språk,
vilken elegans! Nu! Talar folk, fan i mej, som
hamnbusar, svär och domenderar och är råa i mun som gardister.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free