- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
173

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. Som visar, hur det går till, att i mänskliga samhällen de små stackarna få lida för de storas gärningar och hur de då knota

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

— Just det! Just det! sade Ertz med glänsande och vita
ögon.

— Just det! sade han, lyfte sitt glas och knackade det
mot faktor Callmanders, och så hängde båda två sina gamla
trötta huvun baklänges och läto livets förgängliga tröst
rinna ner till det oroliga hjärtat.

Och Beethoven lyfte sig än en gång på sina himmelska
toner och fyllde rummet med en sekunds salighet och lät
dem båda bli stilla och nöjda i anden!

§ 2.

Men borta på de svarta och speglande gatorna kom
Mikael Habstadius långsamt gående, och hans cigarr
glimmade i natten, och samtidigt gick D. V. Ertz hem till sig.

Nu hade det slutat regna, staden var tyst och tom, endast
en ensam hund sprang nosande omkring. Han kom också
fram till Mikael Habstadius, viftade vänligt på svansen,
nosade förstrött och försvann sedan i mörkret.

Det var fru Valdes hund Lukas.

När Mikael Habstadius kom i närheten av sin redaktion,
mötte han den gamle Ertz.

— Är det klart? frågade han. Har herr Ertz skrivit
separat om borgmästarns uttalande inför rätten?

— Jaha, jaha, jaha! svarade Ertz.

— God natt då! sade Mikael Habstadius, och de båda
skuggorna skildes.

En ensam stjärna bröt fram ur molnen och lyste ner på
den sorgsne D. V. Ertz och följde hans ensliga vandring
hem. En liten vänlig stjärna.

Men Mikael Habstadius var lycklig.

Borgmästarn hade utan någon som helst yttre påverkan
öppet uttalat som sin mening inför rätten, att i detta mål
hade man för första gång haft tillfälle konstatera den makt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free