Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTONDE KAPITLET.
Mikael Habstadii apoteos.
§ I-
Sedan vi nu steg för steg följt Mikael Habstadius själv till
denna punkt, kan det vara lämpligt att kasta en blick runt
skådeplatsen för hans martyrium och visa, hur hans
ställning tedde sig, sedd utifrån.
Redan förut var ju staden delad i två läger dock utan
skarpa gränser, ett, som hyllade och ett, som avskydde
honom. Men genom de händelser, vi skildrat, hade
gränserna skärpts, och stadens invånare började sönderfalla i
två partier, som togo till att inbördes hata och förfölja
varann, och inom kort företedde staden en viss likhet med
de norditalienska städerna under kondottiärtiden.
Genom att sålunda ömse hatas och älskas blev Mikael
Habstadius så att säga avskrapad sina små mänskliga
egenskaper, och vardera partiet tog fasta på en enda sida hos
honom, förstorade och uppbyggde av den sin bild av
mannen, slet honom ut ur massan av stadsbor och lyfte honom
högt över deras huvun till att prisas eller förbannas.
På det viset undergick Mikael Habstadius i det allmänna
medvetandet en hastig metamorfos och blev så småningom
ett dubbelsidigt begrepp och en symbol, lik en pajas med
ena halvan röd och andra halvan vit.
Och sådan stod han på en pelare i stadsbornas hjärtan;
och när två personer träffades, behövde den ene, bildligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
