Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.205
made en ljusramp och belyste en flaggdekoration, taket
fladdrade av små oroliga eldslågor, och prakten
återspeglades i de omgivande husens fönsterglas och polerade
tegelytor.
På torget framför bildstoden hade gymnasisterna, med
gevär och plutoncheferna i sabel, bildat fyrkant, och
exercisläraren, en pensionerad kapten, som dessutom var
brandchef, gick omkring iförd stor uniform med fjädrar och
orden.
Sågo de båda männen bortåt gatorna, sågo de en ständigt
ökande ström av folk, men polisen höll gatan fri för det
kommande fackeltåget, som utgick från allmänna läroverkets
gårdsplan.
Musiken hördes redan på avstånd, närmade sig, steg,
brusade över takåsarna, och ett sken började flämta borta
på de röda tegelfasaderna.
Med ens blev hela den svarta folkhopen stilla,
fönsterposter glimmade, spiror, förgyllningar, skyltar tändes, Karl
XI fick guldgalon på hatten och en glansdager på sin stolta
och fina näsa från Tyskland, en eld spred sig genom luften,
nu bröt den in på torget, och nu kastade sig marschen fram
mellan husen, det dånade och sjöng, det flammade och
vajade och gnistrade, och eldhavet spred sig som ett delta
över land, trängde fram genom kanalen, som poliserna
byggt av människor, och tömdes i fyrkanten.
Och nu stego flammor och rök mot stjärnorna, som
sann-färdligen bildade ring, i vars mitt landets åldrige gud tog
plats mittöver Karl XI för att njuta stadens hyllning.
Musiken blåste upp: "Vår Gud är oss en väldig borg",
och människomassan sjöng, det steg upp över bronskungen,
och till och med landets gud betäckte gråtande sitt gamla
prövade, milda, vitskäggiga ansikte.
På torget voro alla hjärtan dunkande och alla ögon fulla
av tårar, och nu sjöngo sångarna landets gamla hymner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
