- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
207

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Mikael Habstadii apoteos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.207

och kärlekens eldar brinna på jorden, och om vi blott lita
på och understödja de kulturella krafterna och de män,
som företräda dem i press och politik, då är segern viss,
natten snart förbi, en ny sol skall uppgå över staden och
en ny gryning bräcka med ovansklig ära för stadens idoga
folk!

Leve kulturen! Leve rättfärdigheten och framtiden! Leve
vår stad och vårt land! Leve våra skönaste planer och
drömmar! Leve de!"

Ett jubel brast lös över torget, musiken blåste fanfarer,
men den gamle gode guden bland stjärnorna snöt sig
betänksamt och petade sedan näsan, sänkt i tankar.

Han spratt upp, då den gamle kaptenen sträckte sin
nakna flammande klinga emot honom och skrek:

— Gud bevare konungen och fäderneslandet!

Och hela mängden repeterade.

Då ryckte han på en tåt, liksom en båtskeppare på
ång-visslan, och ett det grannaste stjärnskott beskrev en väsande
båge över staden, och alla människor sågo det och klappade
händer.

Mikael Habstadius log i sig själv. "Det tog, det där!"
tänkte han, "men så var det också ett hundra helsikes tal!"

Men uppe på balkongen hade herr Oldberg gripit den
hederlige D. V. Ertz i axlarna och skakat gubben, så att
han börjat hicka, och ropat med vilda ögon:

— Hörde du jublet! Hörde du larmet! Såg du
folkmassan! Gud i himlen, karl, Pilo är slagen, rättvisan har
gett utslag, de frisinnade idéerna ha segrat! Hurra! skrek
han ut bland jublande rop.

Och snurrande sitt skägg inträdde han sedan i sitt
arbetsrum, men D. V. Ertz slog betänksamt upp en flaska lageröl
och drack, medan han skrattade i mjugg och petade näsan
— alldeles som nationalguden.

Och torget tömdes omsider, marschallerna slocknade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free