Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.215
— Ha-ha! hade då hon svarat. Göra hån av mig bakom
min rygg, det kan du! Bedraga mig, det kan du! Men se
mig i ögonen, tala sanning och säga, att du inte älskar mig,
aldrig älskat mig utan bara varit begiven på min kropp,
det är du för feg till, din Blad-lus!
Med dessa lättförståeliga om icke precis så kvinnliga ord
hade hon lämnat honom och dolt sig i en av de skumma
bersåer, som stadens förtänksamma mödrar ordnat för sina
döttrar.
Som hon satt där, alldeles ensam, försänkt i tankar,
inträdde Moje Kessler och fru Godner, även maskerad.
— Är det lilla fröken Tyberg! sade då Moje Kessler
skrattande, ty han hade redan förut lagt märke till och
igenkänt henne.
— Nehej! svarade hon med hakan stödd i händerna.
— Låt mig presentera! sade han. Det här är inte
doktorinnan Godner, och det där är inte lilla fröken Tyberg! Vad
säjer damerna om ett glas champagne?
— Ja, det kan verkligen passa den, som taxerar för
sjuttiotusen! utropade den hatfulla flickan.
Men då gapskrattade Moje Kessler.
— Nu är det inte värt att neka längre, lilla fröken!
sade han. Det där var den lilla borgarflickan opp i dagen
och till på köpet pappa Tyberg i egen person!
— Ja, jag är Ester Tyberg! ropade hon. Och det behöver
jag inte skämmas för.
— Skämmas! Nej, för tusan, min lilla vän! Skämmas,
då man är vackraste flickan i stån!
— Vad kan grosshandlarn vinna på att säga det, då
jag är förlovad?
— Vinna... är det nånting att vinna då?
— Vem vet?
— Ha-ha-ha! skrattade fru Godner.
-— Hur kunde grosshandlarn veta, att det var jag. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
