Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.216
måtte grosshandlarn ha ett alldeles särskilt intresse för mig!
sade Ester Tyberg för att hämnas på fru Godners hånfulla
skratt.
— Stig upp, lilla fröken. Om jag får besvära! Så skall
jag visa, hur jag kunde det! Se här! Man har sina tecken!
Den här vristen! Det är den enda vristen i stån, som är
påtagligt välvd. Alla andra äro på sin höjd raka. Vidare
är avståndet mellan höfterna icke bredare än avståndet
mellan axlarna, som hos alla andra unga flickor på gatorna.
Vidare är halsen lång och... nu kommer vi till
huvudsaken. Här! sade Moje Kessler och satte lillfingerspetsen
på halsen. Här har fröken dessa två små skönhetsfläckar,
som jag alltid har tyckt se ut som två svarta solar på en
vit himmel. Och så hakan. Just den här framåtlöpande
linjen, som är som en glidbana ut i evigheten. Gud! Deri
har jag alltid velat kyssa ...
Och därmed böjde han sig ner och kysste henne under
hakan.
Då hände något alldeles oförutsett. Hon slog armarna om
honom och ryckte honom till sig samt kysste honom på
mun; och då blev fru Godner sårad samt gled helt tyst
ut ur bersån, varåt Ester Tyberg hånlog skadeglatt.
När denna överraskande och välsmakande kyss var slut,
drog Moje Kessler andan, såg på den upprörda flickans
flam-miga ansikte och ögonen, som ruvade inne i den svarta masken.
— Ni var mig en liten tilltagsen en! sade han bara;
ganska allvarligt.
— Och ni är äntligen en karl. Och därför får ni göra,
vad ni vill med mig. Var god och gör det! Jag anhåller
att ni gör det!
— Nu strax? frågade Moje Kessler leende.
— När ni behagar, jag står till disposition.
Men då såg Moje Kessler, en av de få gångerna i sitt
liv, allvarligt på en kvinna, och han sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
