Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.221
stor artighet och snurrade sitt skägg och betraktade henne
som en hund ett köttben, icke av de mest avgnagda.
— Kom! sade hon. Jag skall visa er det vackraste jag
har.
Hon förde honom med sig in i sängkammarn, och hon
tycktes buren av ett starkt inre liv, som lyste ur hennes
gråblå ögon.
I detta rum stod spegeln, genom vars reflex herr
Oldberg på förmiddan fått se henne naken. Rummet hade en
säng, och invid sängen stod en barnvagn; och det var den
som inneslöt fru Valdes inre liv.
— Ligger ni ensam här? frågade herr Oldberg.
— Ack, första året, jag var gift, svarade fru Valde,
öppnande suffletten med stor försiktighet, bodde vi i samma
rum, men min man är tvungen att ofta vara ute på nätterna,
då han är hemma, och gossen skriker ibland, så vi kom
överens att ha skilda sovrum!
Nu förevisade hon barnet, vilket hade endast den
egenskapen att vara likt alla andra barn, men herr Oldberg
snurrade sitt skägg och gjorde komplimanger.
När hon sedan reste sig upp, stodo de mittemot varandra,
och natten var dödstyst.
— Är ni lycklig i ert äktenskap, fru Valde? frågade
herr Oldberg, allvarlig och alltjämt snurrande sitt skägg.
— Jag är icke olycklig! svarade hon.
— Men vill ni ha fler barn med er man?
— Nej.
— Då älskar ni honom inte?
— Nej.
— Är han er trogen?
— Nej.
— Tvivlar ni inte ens på det?
— Nej.
— Gör det er inte ont?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
