- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
222

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.222

— Nej.

Då tog herr Oldberg hennes händer, kysste dem och
sade:

— Ni behöver alltså icke heller vara bunden av några
hänsyn för honom!

— Nej, herr Oldberg, det behöver jag inte! svarade fru
Valde med allvar.

Och som detta nej betydde ett medgivande på den bön,
herr Oldberg dolt i alla dessa frågor, så drog han henne
till sig och kysste henne, klädde därefter av henne och bar
henne till sängen, och hon talade därunder hela tiden om
sin son, men icke om sin man.

Barnet började jämra, då sträckte fru Valde ut sin vita
fot och satte med den vagnen i gungning, och barnet blev
tyst.

Hon smekte sedan herr Oldbergs händer och sade vänligt:

— Vad era händer äro vackra, herr Oldberg!

— Ä, min fru! sade han smickrad, ty dessa båda
människor voro så artiga, att de mot vedertaget bruk icke duade
varann, trots det läge, i vilket de för tillfället befunno sig.
Vad skulle då jag säga, icke bara om era händer!

— Men med era händer styr ni stån, herr Oldberg, det
är en annan sak.

— Och eftersom ni styr mig, är det egentligen ni, som
i detta ögonblick styr stån, min fru! svarade herr Oldberg
leende.

— Vad ni är artig, herr Oldberg! sade hon då.

— Är icke er man lika artig? frågade han.

-—- Han är ju gift med mig!

— Just därför.

— Ack, det hörs, att ni inte är gift, då förändras allting!

—- Förlåt, min fru, sade herr Oldberg småleende, men

inspektör Valde förefaller mig inte vidare sympatisk.

—• Han är som tusen andra män!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free