Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.223
— Är han student?
— Nej.
— Det är ett misstag av er, min fru, sade då herr
Oldberg, av en kvinna med er naturell att träda i äktenskap
med en man, som icke ens är student.
— Ja, ni har naturligtvis rätt i det! sade fru Valde.
— Men hur kunde det komma sig?
— Därför att jag inte hade någon erfarenhet och ville
bli gift! Ni män vet allt, då ni gifter er, vi kvinnor
ingenting!
— Det är sant! sade herr Oldberg allvarligt. Det är sant,
och det kan naturligtvis inte samhället fara väl utav!
— Ser ni där! utropade fru Valde och pekade. Ser ni
där! Det har jag också sagt till min man!
— Och vad sa han?
— Bad mig tiga, förstås!
— Men då är ni väl olycklig?
— Nej.
— Hur kan det komma sig. Älskar ni honom?
— Jag är fäst vid honom. Och därför att jag har kommit
över att vara lycklig eller olycklig!
— Vad menar fru Valde med det? frågade herr Oldberg.
— Att när man gifter sig, tror man, att man ska bli
lycklig, och så blir man olycklig, men till slut inser man,
att det finns något annat bakom olyckan, och det är att
varken vara lycklig eller olycklig.
— Utan vad?
— Likgiltig!
— För sin egen lycka?
— För hela denna världen, dess elände och larm!
— Men vad återstår då? frågade herr Oldberg, djupt
fundersam genom dessa djupsinniga ord.
— Kom! sade fru Valde.
Hon förde herr Oldberg till fönstret, drog upp gardinen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
