- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
224

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.224

sen hon först släckt den elektriska lampan, och där stodo
båda och sågo ut i den mörka natten.

Mittöver gatan lyste redaktionsfönstret, och inne på
redaktionen gick D. V. Ertz, som hade tagit nattvakten,
fram och åter, fram och åter. Ibland stannade han och
snusade, ibland tog han en slurk ur sitt ölglas, ibland tittade
han i en bok, men annars bara gick och gick han med
händerna under bonjourskörten. Och en gång nös han.

— Herr Oldberg! sade fru Valde. Den gamle mannen
älskar jag högre än något annat. Jag vet, att han är fattig
och har hustru och barn, jag möter honom ofta på gatan,
och alltid är han lika lugn, lika allvarlig och ser lika god
ut. Jag är säker på, att han är finkänslig mot sin hustru!

— Han är den störste hedersman, jag känner! sade herr
Oldberg.

— Men tror ni, han är lycklig? frågade fru Valde.

— Ja.

— Varför?

— Därför att han dricker en halv lageröl på redaktionen
varje afton.

— Min son, herr Oldberg, sade fru Valde leende, är min
halva lageröl!

— Och jag? frågade herr Oldberg, drog ner gardinen,
och fru Valde tände igen.

— Ni är en god människa! sade hon.

— Har inte fru Valde stundom behov av en människa?

— Jo, naturligtvis!

— Vill ni, att jag ska komma ibland, så här som i natt,
då inspektörn är borta?

— Nej, jag behöver bara tänka på er, herr Oldberg, och
veta, att ni tänker på mig!

— Skulle det här vara första och sista gången då?

— Ja.

— Låt oss resonera om den saken, fru Valde! Vore det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free