Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Om den stora års- och minnesfesten, som visar, att kättjan och karikatyren voro de båda bestämmande grunddragen i stadsbornas livsuppfattning, samt i övrigt ger en liten inblick i den svenska sexualsfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.225
inte lämpligare med ett hemligt kompaniskap oss emellan,
ni kunde ju sätta upp ett litet tecken i fönstret? Eller hur?
— Nej, herr Oldberg!
— Och skälet?
— Att våra kroppars kärlek är ingenting, herr Oldberg,
och slutar bara som hat, förakt och sorg och missräkning!
— Men herregud, min fru! sade herr Oldberg och sträckte
ut armarna. Ni är inte lycklig! Ni föraktar kärleken! Ni
bryr er inte om er man! Vad lever ni då för?
— Plikten! sade fru Valde.
— Är ni så fullkomligt oberoende av känslor? frågade
herr Oldberg.
— Ja, utom för min son. För hans skull har jag låtit
er komma hit, jag ville tala med er en gång, höra en man,
som står mitt i tidens strider. Jag vill, att min gosse också
ska kämpa för idéer, men rättvisare idéer, inte bara pengar
och skatter, jag menar kommunalskatter och sånt, utan för
vars och ens frihet.
— Hela denna natt, sade nu herr Oldberg, beror alltså
i grund och botten bara på er moderskärlek.
— Ja.
Herr Oldberg bugade sig.
— I så fall, min fru, sade han, ber jag att få uttrycka
min vördnad för den storartade kvinna ni är!
Moderskärleken, fattad såsom ni gör det, är nämligen en ytterligt
viktig faktor i det sociala framåtskridandets tjänst.
— Ja visst! sade fru Valde strålande. Det säger jag alltid
till min man!
— Jag beklagar, fortsatte herr Oldberg, att jag inte
offentligt kan behandla, vad jag denna natt upplevat, men jag
skall bevara det i troget minne, min fru! Och om jag
eventuellt är kvar och möjligen chef för Bladet, skall er
son alltid vara välkommen dit, som elev. Men framför allt,
min bästa fru Valde, gör honom till en framtidens man
15. — Nordström, Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
