Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 12. Sista droppen i ödesbägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.244
en gång kommer domen, då skola hjärtana uppenbarade
varda!
— Ja, apropå det, hur går det med herr Kjöns stora
vetenskapliga arbete i Historie-Akademien? frågade Mikael
Habstadius, log och plirade.
Kjön sträckte häftigt upp sig, när han såg detta leende.
— Skratt-snork! röt han, flammig i ansiktet, vände helt
om och gick.
Då brusto alla i gapskratt.
— Den är väl ändå galen, så det förslår! sade Mikael
Habstadius, ruskade på huvudet och gick därefter högst
belåten in till sig.
Men han hade inte suttit där länge, förrän herr Oldberg
störtade in.
— Kniven är frikänd! ropade han, med uppspärrade
ögon.
— Nå än sen! svarade Mikael Habstadius och såg helt
trankil ut. En tidningsman måste vara beredd på allt, min
käre Oldberg! Vi får skaffa en annan mördare.
Herr Oldberg stod mållös inför detta övernaturliga lugn.
— En annan mördare? stammade han.
-— Ja, och det innan morgondan! sade Mikael Habstadius.
— Det är omöjligt, mördare väser inte på trän!
— Jo, svarade Mikael Habstadius. Det är just vad de
göra! Det gäller bara att veta, var träna står.
— Och det vet redaktörn?
— Ja.
— Och var?
— På en bergknalle invid änkan Ersdotters lagård!
— Och där har redaktörn funnit en ny mördare?
— Ja.
— Vem då?
— Kronokassör Sarinen! sade Mikael Habstadius, och
då herr Oldberg ryggade, tillade han: För fan, min käre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
