Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Guds finger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.252
— Ja men så säg det då, och gör inte spektakel av en
gammal människa! svarade änkefru Anderzohn.
— Vet fru Anderzohn, vem kronokassör Sarinen är?
— Ja, nog har jag sitt’en!
— Naken?
— Nej, Gud i himlen ...
— Tror fru Anderzohn, en människa är mördare, för att
hon är naken?
— Nej, men snälla frun, i dag ...
— Alltså är han inte mördare, och det vet jag! Han!
Ha-ha-ha! Min ende vän! Som jag skulle ha levt lycklig
med, och haft barn med! Ha-ha-ha! Nej, vet fru
Anderzohn! Förr skulle han fått legat med mig! Här! I fru
Anderzohns eländiga soffa!
— Kronokassörn! Med frun! Hos mig! Utan vigsel!
Aldrig i tiden! Kom detta ihåg! Här är inget näste och
blir aldrig heller, för jag ska säja frun, att Anderzohn
skjussade bara bättre folk! Så, aldrig i tiden!
— Vet fru Anderzohn, vad som menas med politik?
frågade fru Wentlan med ett tvärt kast, tuggande sina röda,
köttiga naglar.
— I min barndom sas det vara nånting att äta med
kniv och gaffel! Men nu säjs det ska vara tidningskäbbel!
— Politik är att göra motstånd mot Guds rike! ropade
fru Wentlan. Och mot alla, som är av Guds rike! Och jag
är av Guds rike!
— Ä, herregud! sade änkefru Anderzohn och slog
samman händerna; i detsamma öppnade hennes son dörren och
steg in, varemot modern icke nu mera gjorde någon
invändning, fast fru Wentlan stod i bara särken, ty hon menade,
att nu hade sonen icke längre öga för sådant, sedan han
blivit frälsningssoldat; ett vanligt sätt att tänka. Men sonen
hade hört fru Wentlan tre gånger ropa Guds rike, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
