Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Guds finger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.253
såsom delaktig därav kom han in, med ockarinan i hand;
han var kobent, hade en klumpnäsa och negerläppar, hela
ansiktet täckt av finnar och bölder, lockigt hår och hette
Ferdinand.
— Fru Anderzohn vet inte, vem fru Anderzohn har i
sitt hus! fortsatte fru Wentlan.
— Jo, Gud, om jag vet!
— Stadens hämnare!
— För var gång jag det har hört!
— Ja ja! mumlade Ferdinand, knäppte händerna och
såg i taket, som han fått lära.
— Tig! skrek fru Wentlan. Jag ensam vet, vem som är
mördaren!
— Tack, Gud! sade Ferdinand.
— Det är Habstadius själv! .. . Guds finger pekar på
honom!
— Ja ja! Du vet det! sade Ferdinand.
— Av politik! ropade fru Wentlan. Han tvang Wentlan
till skilsmässa, genom kassörskan, av politik! Och nu har
han tvingat någon annan till mordet, kanske någon av sina
medarbetare, Harpolin kanske.
— Du vet det, Herre! sade Ferdinand.
— Så vände han bort uppmärksamheten, ha-ha-ha, genom
att trolla fram ’’Kniven", men nu börjar han visa avsikten!
— Tack! sade Ferdinand.
— Och han kommer att ha hemska bevis, djävulens makt
är stor och ohygglig! ...
— Ja, så är det, Gud! sade Ferdinand.
— ... och han skulle tillintetgöra Sarinen helt och hållet,
om inte jag vore, men jag ska rädda honom.
— Amen, ske så! sade Ferdinand.
Fru Wentlan lyfte nu sina armar gripen av extas, och
med slutna ögon ropade hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
