Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 3. Mikael Habstadius upptäcker, hur stor han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.269
— Joho, joho, joho! svarade Ertz.
Då gnuggade herr Oldberg sina händer.
—- Ja, du, gamle Blyerts! skrattade han. Du ska se! Vi
vinner allt stån, ändå! Bit för bit, du!
— Just det! Just det! svarade Ertz och skrockade för
sig själv i skägget.
§ 2.
Men inne hos Mikael Habstadius försiggick något helt
annat.
Ty där inne började nu Mikael Habstadius sitt fall och
just genom kronofogden Heijebol.
Men varje stor mans fall har, mänskligt att döma, två
sidor, nämligen den ena vänd åt honom själv och den andra
vänd åt betraktaren.
Dessa båda sidor förhålla sig inbördes såsom den
spino-zistiske gudens eller med andra ord livets båda sidor:
medvetande och utsträckning.
Från Guds sida sett är allting medvetande, från världens
sida sett är allting utsträckning.
Härav följer, att Gud och vi se lite olika på tingen och
stundom ha lite svårt att komma överens om vad som är
rätt eller inte.
Precis på samma sätt förhöll det sig med Mikael
Habstadius och hans fall.
Själv såg han tydligt och klart, hur han steg och steg;
men lika tydligt och klart sågo hans fiender, hur han föll
och föll.
Och båda fröjdade sig, var och en i sin stad.
Och, när allt kommer omkring, hade båda rätt.
Ty Mikael Habstadius följde sitt öde och höjde sig
därigenom alltmer över denna jordens skuggor, han blev blind
för människornas omdömen och osårbar för deras ord och
domar, han såg i den högre andliga tillvarons ljus sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
