Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 5. Som lämpligen visar, att Moses visste, vad han gjorde, då han gav judarna åttonde budet — fast inga budord ännu haft någon verkan här i världen, gudilov!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.305
gubben. Bara fruntimmer, och ingenting frågas efter mer
än nöjen och pjafs, och Ester är inte bättre än de andra!
— Hon hade vett att säga stopp åt Harpolin i alla fall!
— Ja, vafan vet vi om det!?
— Hör du, Tyberg! Du skulle veta hut! Nog hörs det,
vad du gjorde, då du var ung! Så klaga du inte på oss
fruntimmer, utan var god och håll dig till karlarna!
— Jag klagar inte på nåndera! Men det säger jag: var
flickan riktig, så var det inget mankemang heller! För där
det är mankemang kring ett fruntimmer, där är det
tamej-fan också något fel!
Nu stötte gumman sin käpp i golvet.
— Gå ut, Tyberg! sade hon. Och sköt, vad som är ditt,
men stå inte här och klandra ditt eget barn! Jag ska nog
hjälpa barnet själv, det kan du vara lugn för! Har jag
kunnat hjälpa mig ensam hittills, så nog fanken kan jag
göra det hädanefter också, det kan du lita på, men en dag,
då jag är borta, ska du kanske begripa, vad du alltid har
varit för ett nöt! Marsch, gubbstrutt!
Och O. P. Tyberg gick ut, helt lugnt, med händerna på
ryggen; ty dylikt hade han vant sig vid.
I stället lät gumman på eftermiddagen kalla till sig den
blivande mågen, pastor Redelin, som inte var någon oäven
karl, ty även bland prästerna finner man stundom
förträffliga människor.
Pastorn satte sig, som alla audienssökande, i den stora
bekväma länstolen mittemot gumman, hukade sig fram med
armbågarna på knäna och de knäppta händerna nerhängande.
— Hör nu, min käre Redelin, sade gumman och stickade
lugnt på sin strumpa, vad är nu det här för spektakel med
historierna från fängelset?
— Jaså, det har redan hunnit hit! sade pastorn, leende,
ty han var en lugn och icke så alldeles ung man.
20. — Nordström, Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
