- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
322

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 7. Som visar, att en bruten förlovning kan bli ett politiskt kampmedel, att en människas självbehärskning icke är värd 1,500 kronor, att man aldrig ska sätta sin lit till gamla lönnkrögare samt att det inte alltid är så roligt att vara en stor mans älskarinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.322

Och kronokassör Sarinen skulle vara tokig och springa
naken i stadens utkanter, vilket föreföll obehagligt.

Och Mikael Habstadius skulle stå mittpå golvet i sitt
rum, ömsom gråtande och svärjande.

Allt i upplösningstillstånd, medan positiv larmade och
trummor dundrade och lösa gummiballonger svävade över
stadens tak.

Men herr Wentlan hade dåliga affärer som alla andra
grosshandlare i stån och ville rädda sina 1,500 kronor hos
Mikael Habstadius, och i det ärendet kom han nu.

Mikael Habstadius satt helt lugnt i sin skrivstol och skrev
en vacker likdikt över den store tragiske direktör Wass,
till begravningsdagen; och han hade skrivit första strofen.

Fredrik Wass! Din dag är slutad!
Aldrig ovationer mer
emot tragisk glaven lutad
från parkett och rad du ser ...

När han hunnit så långt, slängdes dörren upp och en
man trädde hastigt in utan att hälsa och slog igen dörren
bakom sig med ett dån.

Mikael Habstadius trodde, det var faktor Callmander och
ropade utan att se upp från dikten: — Vafan är det där
för fasoner?

Men ute på redaktionen var man full av undran, ty den
likbleke järnhandlarn hade utan ett ord passerat och
dörrens dån hade kommit fönstren att skalla.

— Nu är det galet! sade D. V. Ertz, nickande. Nu börjar
det!

— Vadå? frågade herr Oldberg.

— Jo, ser du, Oldberg, svarade Ertz och snusade, här
blir allt liv framöver! Har du papper i Amorteringsbanken?

— Ja.

— Ja ja, du Oldberg, sade gubben, då får du allt veta
det, då! ..........

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free