Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.338
Och varför skall man lätt förstå av själva denna stadens
angivna struktur och dess följder.
Då solen, röd och köttig och vild av hetta, tidigt om
morgonen steg i öster, låg Villorna sänkt i skugga och svalka
och Moje Kessler, gubben Juliander och alla de andra stora
skojarna kunde sova gott och besvärades ej av hettan. Men
på Malmen däremot, där glödde fönstren i rad över rad,
dit öste den svullna morgonsolen all sin stickande hetta
och drev arbetare och fattigfolk upp ur immande och
svettvåta sängar och ut till arbete i fabrikerna, vilkas hesa vrål
ekade mellan bergen som av omornade vilddjur, vilka ville
matas. Och när dessa fattiga människor med svidande och
yrvakna ögon sågo ut i gryningen, sågo de svalkans blåa
skugga över Villorna, sköna och luftiga trädkronor, som
vajade svagt för solgångsvinden, vita, orörliga markiser.
Men på kvällen, då solen stod i väster, mild och ljuvlig
och lät en ljum värme dämpa kvällens rånad, då låg
Malmen svart i fuktig och däven skugga under sitt mörka berg,
men på Villorna blänkte fönstren festligt i rad över rad,
glättig pianomusik svävade genom dessa fönster ut i den
stilla luften, dess trädgårdar prunkade och lyste, bergets
sida sken röd som gull, och vitklädda kvinnor skymtades
på altaner och balkonger.
Mellan dessa båda världar låg Stenriket glödande hett i
hela dagens sol, en öken av sten och asfalt.
Nu var kampen i staden den, att Malmen hatade Villorna,
och det förras talman var Mikael Habstadius och Bladet.
Det senares Edenmark och Posten. Och nere i Stenriket stod
striden dag från dag från dag.
Var och en på Malmen ville över till Villorna, men där
ville man ej mottaga några nya.
Det gällde att kunna övervandra det dödsheta Stenriket,
denna öken, som man kunde passera på tio minuter men ej
på ett helt liv; utan, när döden kom, hade man vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
