Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 1. Ett långt kapitel som handlar om allt möjligt från Gustav II Adolf till salta Västeråsgurkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.348
— Ja.
Då sade Pilo.
— Om ni inom fem dagar, härifrån räknat, kan
återställa dessa pengar, kommer rättsligt åtal icke att anställas!
Om däremot pengania icke återbäras, kommer lagen att
äga sin gång! God morgon!
— God morgon! svarade fröken Stadenberg kallt.
Och de båda herrarna lämnade rummet.
Fröken Stadenberg satte sig helt lugnt vid telefonen
och ringde till Moje Kesslers kontor, men där svarade ingen.
Sen ringde hon till Bladets redaktion, och där svarades,
att redaktör Habstadius skulle på begravning och icke
träffades, förrän på eftermiddagen. Då satte sig fröken
Stadenberg att tänka, och så gingo stunderna.
Under tiden hade Pilo ringt upp Juliander.
— Allt klart! sade han lakoniskt.
— Erkänt, rubb och stubb? frågade gubben.
— Rubb och stubb! svarade Pilo.
— Det är bra! sade då Juliander och ringde av.
Detta skedde klockan tio på morgonen, och då befunno
sig herr Oldberg och Julius Harpolin på promenad bland
alla de tusentals stånden nere vid kajerna, där kostrar,
jakter, slupar, båtar lågo i en oöverskådlig rad, lastade
med all världens produkter, och med is om bogen.
Herr Oldberg hade för ovanlighetens skull vakat så gott
som hela natten, ty han hade påträffat en person, som
genom en naturens lek blivit lika skapad som han,
brinnande i anden och ägande ett starkt begär att diskutera;
men herr Oldberg hade avgått med segern klockan sex på
morgonen i den tätaste dimman. Då hade nämligen den
andre plötsligt bleknat, vänt på klacken och springande
försvunnit i dimman, medan herr Oldberg allvarligt snurrat
sitt skägg och med långa segrande steg begett sig hem. Nu
hade han, för den goda sakens skull en brännande koppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
