Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 2. Som visar, hur glad varje man bör vara, som äger ett par svarta byxor, så att han inte behöver låna; hur svårt det kan vara för en aktör att vara en annan aktörs fyllaktiga änkas enda stöd och utsatt för hennes kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.355
— Det är inte sanning! utropade herr Oldberg. Hon är
ju femti år, för fan!
— Ja, tror du, det gör saken gladare?! frågade Blücher.
— Va säjer hon, då?
— Va hon säjer! Så här säjer hon: Adrian! Ja, säjer
jag. Tycker du, att jag ska gifta om mig, Adrian? säjer
hon. Jag tycker, du ska begrava gubben först! säjer jag.
Ja, men jag kan alldeles säkert spela i tio år till! säjer
hon då. Ja, i sufflörluckan! säjer jag. Jag kan göra Amman
(i Romeo och Julia)! säjer hon. Gör det då! säjer jag.
Ja, men du kan väl dricka ett glas konjak med mig, Adrian?
säjer hon. Jag vill inte ha konjak! säjer jag. Då kastar hon
sig på golvet och tar mig om bena. Adrian! säjer hon.
Hjälp mig! Vad är det? säjer jag. Hjälp mig i min nöd!
säjer hon. Varför nöd? säjer jag. Jag är en ensam kvinna,
säjer hon!
— Och du?
— Ringer på städerskan! Men nu måste jag ge mig hem
och laga, att hon är någorlunda nykter till begravningen!
Jag är en änkas älskade!
Dö vill jag ung!
gnolade den store komikern, satte på sig hatten och gick.
På redaktionen hängav man sig åt ett ivrigt arbete för
att bli klar till den stund, då klockorna skulle dåna över
staden och begravningen ta sin början; men innan dess skulle
något oförutsett äga rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
