Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 4. Om döden och det svenska begravningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.365
vi sålunda i tacksamhet till denna eländiga, svaga, okända
människa för hennes anpart, och vår plikt är därför att vid
graven å själens och den slutliga frälsningens vägnar säga
henne vårt tack.
Detta är det svenska begravningsväsendets idé och princip,
och måtte den aldrig falla i glömska utan tvärtom bli allt
klarare med åren!
Men inom detta väsen finns liksom inom alla andra
grenar av mänsklig verksamhet en hel del olika grader, så att
vi finna det fullt naturligt att icke en konung begravs på
samma sätt som en tiggare, ehuru vi av vissa orsaker säga,
att alla äro lika inför döden.
Detta är emellertid ett stort misstag, och i verkligheten
leva de flesta människor för att få en så högt strålande
begravning som möjligt.
Härav har följden blivit den, att man kan indela alla
svenska lik i huvudsakligen sex olika rangklasser, efter deras
användning i det allmännas tjänst.
Dessa sex klasser av lik äro:
l:o) Kungliga.
2: o) Höga ämbetsmän.
3: o) Stora konstnärer.
4: o) Rika människor.
5: o) Mördade personer.
6: o) Fattigt och vanligt folk.
Och de lik, som denna dag skulle begravas, tillhörde de
3: e och 5: e klasserna, ty den tragiske direktör Wass var
en stor konstnär i landsorten, och kronokassör Sarinen
betraktades allmänt såsom mördad av Bladet. Och som de
tillhörde olika rangklasser, kunde inte ceremonierna vara
av samma slag och voro det inte heller men båda ändock
mycket högtidliga, var och en efter sin art.
Båda kistorna stodo på var sin katafalk i gravkapellet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
