Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.378
stadius måste cedera tidningen och du fick den, då har du
råd att gifta dig, du! Hi-hi-hi!
— Nej, allvarligt talat, vad ville flickan? frågade
Crusius.
— Är du svartsjuk, gamle kvinnohatare! gapskrattade
herr Oldberg och slog sig på sin till hälften sorgklädda
måge.
— Nej, men lite, lite nyfiken!
— Hon ville bara lämna en räkning.
— Till dig?
— Ja.
— Har du köpt där då?
— Nej, men du!
— Jag!!!???
— Ja.
— Ja, men vad har du med det att göra!!!
— Inte för din men för tidningens skull! Jag var
nämligen rädd, du skulle glömma alltsammans, som vanligt!
— Och då bad du henne ... ?
— Jag bad henne skicka upp räkningen till mig!
Men nu blev Crusius arg.
— Vafan är det för sätt? skrek han till, grönsvart i
ansiktet.
— Min herre! sade herr Oldberg och blev röd. Då det
upprepade gånger har visat sig, att du aldrig kan sköta
dina affärer, ansåg jag det vara min plikt som din gamle
vän ...
— En djävla malplacerad vänskap ...
— Vore det bättre, att du blev lagsökt?
— Saken angick dig inte!
— Du är svartsjuk, min gosse!
— Vet hut!
— Välj era ord, min herre!
Välj ert handlingssätt, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
