Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.380
— Nå! Ska du ha 5,000 riksdaler?
— Nej, svarade Mikael Habstadius småleende. Till en
början ska jag ha 30,000.
— Va!? skrek gubben.
—- 30,000, sa jag! upprepade Mikael Habstadius.
— Vafan menar du med det?
Mikael Habstadius slog askan av cigarrn och svarade
lugnt:
— Att jag är i kompaniskap med vissa herrar om
Kahge-affärn!
— \a? Kompaniskap? Du?
— Jo!
— Du?
— Jo!
— I helvete!
—• Jo! upprepade Mikael Habstadius.
-— I helvete, säger jag! skrek gubben och slog i bordet.
— Nå, då talar vi inte vidare om den saken, sade Mikael
Habstadius. Men det ska nog tusan komma fram, när
stunden är inne!
— Va, har du skriftligt?
— Skriftligt?
— Kontrakt!
— Det går ändå!
— Ha-ha-ha!!
Men Mikael Habstadius lyfte handen.
— Lugn, sade han, skratta lagom, gamle gosse! Du vill
ha mig fast, för att peta mig, liksom Kessler! Men det
ska vi bli två om!
— Jaså, hur så?
— Du får välja ...
— Mellan?
— Antingen att låta mig, som Krackman och jag
överenskom, vara delägare i affärn ,.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
