Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Är ett ur många synpunkter tragiskt kapitel, som visar, att all jordisk vänskap är i grunden en villfarelse, och vari Mikael Habstadius lider sitt sista avgörande nederlag mot samhället och därmed tvingas gå utom detsamma att söka sin räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.382
— Ähå, på det viset! sade gubben. Menar du, det gäller
att se, vem som är starkare, pengarna eller fria ordet?
— Jo!
— Kunde jag inte ge mig fan på, att det var
murvelhögfärden, som stack dig! Men då vill jag bara säga dig
en sak! Gå och anmäl dig i polisen!
— Du nekar alltså att ge mig pengarna?
— Ja, absolut!
— Gott! Skyll dig själv, då! Adjö!
— Adjö! sade gubben, och så gick Mikael Habstadius
helt lugnt sin väg.
Ute skramlade nu bondkärrorna i långa rader mot
landsbygden igen, och runtom i de mörknande fasaderna tändes
ljus, luften skymde alltmer, och det blev afton.
För Mikael Habstadius återstod endast en manöver, den
sista: att ögonblickligen fara till Stockholm och uppsöka
K ruckman.
Och det skulle han också göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
