Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens
slut.
Det var, som om stån anat, vad som hänt, ty knappt hade
expresståget med en gäll vissling ilat ut mellan bergen,
förrän alla människor pratade om händelsen, och de mest
otroliga historier störtade ner som skurar, allt medan
Mikael Habstadius helt lugnt satt i kupéhörnet rökande en
cigarr och pratande med advokaten Pilo, som kände sig
upplivad dels av att äntligen ha segrat, dels av att efter så
många år åter få prata med sin gamle fiende, vilken i grund
och botten var honom sympatisk, och dels slutligen av att
få göra en tripp till Stockholm.
De gamla antagonisterna kommo strax in på politiken,
affärsläget och personalia, glömde så småningom årens
framfart, ramlade tillbaka i forna tider, fingo respluntan
på bordet, bryggde sig groggar, cigarröken stod tät, rösterna
sjöngo i slamret, och befriade från en lång tids jäkt och
oro kände de sig, som kloka karlar, belåtna och hade en
av de angenämaste kvällar, de på länge upplevat.
Under tiden stod den blanka fullmånen över stån, lysande
på Karl XI:s staty, på den mörka järnfontänen och på de
förändringar, som strax blevo en följd av det skedda; och
från Bladets redaktion kastade hela den upplysta
fönsterraden sitt starka ljus ut på torget, medan sättmaskinerna
pinglade och spelte i sätteriet.
Men herr Oldberg var icke på sin plats. Han hade icke
heller ätit middag som vanligt på tidningsherrarnas mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
