Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.392
gamla vita huvud, men den gången teg herr Oldberg, ty
han kände, att om han nu farit ut i stormande ord, skulle
det varit löjligt. Och så visade det sig, att det är sant, som
det heter, att när Gud en vacker dag ger oss ämbetet, så
få vi förstånd att bära det också, på köpet!
Men detta var naturligtvis icke de enda, som berördes av
händelserna.
Fru Wentlan var lika berörd på sitt sätt. Hos henne tog
det sig visserligen inte den formen, att hon drack champagne
och köpte aktier men att hon inträdde i frälsningsarmén och
vittnade.
Och det var också en historia!
Saken var nämligen den, att änkefru Anderzohns son
Ferdinand blivit alltmer brinnande i tron; och numera blåste
han inte ockarina i Guds här utan esskornett. Detta var
naturligtvis ganska påkostande för fru Wentlan, som bodde
i rummet intill, så länge hon inte i varje ton kunde höra ett
eko av de himmelska konserterna. Men så småningom
mjuknade hennes hjärta alltmer, hennes öron bereddes för
uppenbarelsen och i hennes inre började förnimmas liksom rytmen
av långt avlägsna marscher, och det var av salighetens
vaktparad.
Denna dag hade hon vid begravningshögtidligheterna på
kyrkogården genom den annalkande vinterkölden, genom
trädens sorgsna brus och genom det helas världsfrånvarande
uppsyn blivit försatt i ett starkt behov av frälsning, och då
slutligen Ferdinand, som vid hennes hemkomst var ensam,
blåste just denna frälsnings jublande fanfarer på sin
esskornett, hade hon plötsligt fallit i gråt över hela sitt liv
och över denna världen samt jämte honom knäböjt på golvet
och anropat Gud om nåd.
I denna sorgliga belägenhet hade änkefru Anderzohn
funnit de båda, då hon kom hem, och hon medförde från stån
den stora nyheten om vad, som skett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
