Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.394
icke fördöma dessa människor, men med sitt liv på krogar
och värdshus, utan hem, utan rot i livet, utan tro på, utan
kärlek till något se de i mänskligheten och samhället endast
medel att tillfredsställa sina egna djuriska begär och lustar.
Och hade du icke varit den rena och starka och ståndaktiga
kvinna du är, kunde du ha fallit och genomsyrats av deras
gift och gått under för tid och evighet!
Vid dessa ord skalv Ester Tyberg så häftigt, att hennes
tänder skallrade i munnen.
— Håll mig, du! viskade hon. Behåll mig, och skydda
mig, jag vill alltid vara hos dig!
Detta lovade den godhj ältade pastorn, och de kysstes med
kärlek samt höllo varandra länge omfamnade.
Sedan berättade de nyheten för fru Tyberg.
Hon sköt upp glasögonen i pannan och såg på det unga
paret.
— Och kassörskan stal pengarna åt honom? frågade
gumman.
— Ja.
— Ja, då ska jag säga er, att där ser ni! Vem tror ni
rår för’et?
— Han! sade pastorn.
— Han! Poh! Nej, min gunstig herre! Petternicklas! Jo!
Ge mig ett glas påttvin, jag blir alldeles till mig, när jag
hör sånt här!
Då hon nu satt med glaset i hand, sade hon:
—- Karl var galant, han hade edukation och vördnad
för könet. Det svarar jag för. Men si, han var svag! Det
var just, vad han var, och det är en satkona, som har fått’en
i klorna. Tro mig, jag är gammal och känner karlarna.
Alltsammans beror på oss fruntimmer här i världen, och
sanna mina ord! sade gumman, stötte käppen i golvet och
drack ur glaset, och sen höll hon ett förmaningstal för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
