Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 7. Som är ett fågelperspektiv av stån efter drabbningens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.395
unga, och allt var frid och lycka i manufakturhandlarens
hus.
Ja, det var sannerligen, som om Mikael Habstadii stora
nederlag bara skulle haft välsignelse med sig, ty även bland
hans egna, bland tidningsherrarna åstadkom nyheten en stor
kärleks-, glädje- och försoningsmåltid eller en så kallad
agap.
Under sista tiden hade nämligen trots allt rått en liten
kylighet mellan Crusius och Julius Harpolin å ena sidan,
Nålstad och gamle Teofil Åbom å den andra. Och själva
det bart huggande svärdet mellan de båda grupperna hade
varit herr Oldberg.
Men denna kväll, då alla kommo upp på matstället, var
herr Oldberg icke där, han hade föredragit att även supera
ute och var med ens som avskuren från allt gammalt.
Nålstad kom fram till Crusius, sträckte ut handen, log
och sade:
— Nå, ser du nu, lille Göran, vad mannen gick för?
Crusius tog handen, klappade den och svarade:
— Inte jubla, lille Pär, men gå ut som förr i världen
och supa och vara glada och glömma alla dumheter.
— Blir Oldberg redaktör nu? frågade Nålstad.
— Det förmodar jag, lille Pär, han har ju hela
självtillräckligheten inne!
— Nå! Gudilov! frustade Nålstad. Då är vi fri den! Och
det var på tiden, snart hade man inte kunnat ha sin varelse
med er längre, annars! Då går vi gamla ut och dricker ett
glas, va?
— Så ska det låta! sade Crusius skrattande. Det gamla
gardet håller ihop och låter världen sköta sitt!
Och i det han lyfte sitt pekfinger, läste han som ett barn
med stark tonvikt på första ordet i varje rad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
