Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 1. Bödeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.404
— Kanske herrarna är släkt? sade Mikael Habstadius,
men då vid dessa ord ett mummel uppstod, drog Pilo
orostiftaren med sig.
— Du är en sugga, Habstadius! sade han, men det
menade han i själva verket icke, ty han hade gripits av en
allt starkare sympati för vår hjälte, och detta berodde på,
att han i den stora striden avgått med seger. Nu
funderade han därför också på, att, då Mikael Habstadius
kommit ut från fängelset, erbjuda honom en plats på sitt
kontor och sålunda dels alltid kunna njuta hans angenäma
sällskap, dels ock i honom äga en ständig påminnelse om
denna seger.
Följande morgon gick Mikael Habstadius emellertid till
herr Kruckman, och denne var nu icke längre på minsta sätt
älskvärd, snarare tvärtom.
— Vad vill ni? Är det fråga om pengar? frågade han
ögonblickligen, och genom Juliander var han underrättad
om det passerade.
— Ja! svarade Mikael Habstadius.
— Har ni inte fått min hälsning?
— Vad då?
— Med Kessler, att Juliander övertagit affärn!
— Jo.
—- Nå, vad vill ni här då?
— Det är ni, Kruckman, genmälde Mikael Habstadius,
som har dragit mig in i den här affärn och lovat mig del av
vinsten, och därefter har jag rättat mina affärer!
— Med den där kassörskan ?
— Ja...
— Skedde hennes tillgrepp alltså efter det jag föreslog
er affärn?
— Nej, visserligen, men ...
— Nå! Då existerar alltså inget samband mellan de
affärerna. Är det något vidare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
