Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 2. Livets allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.411
lugnt sin bekännelse och förklarades häktad samt fördes
omedelbart till fängelset; och detta visste gumman Tyberg.
Sålunda var fru Habstadius ensam hemma i villan,
sönerna voro i skolan.
Hon satt och broderade, och på bordet bredvid henne låg
den bok, i vilken fröken Stadenberg suttit och läst, då
telefonbudet kommit, samt ett par cigarrettstumpar på en
askkopp.
Fru Habstadius var en lång och smärt kvinna av den
typ, som brukades på 80-talet, det vill säga ryttarinnan,
klädd i tätt åtsittande klänning, rikt uppbarmad, smal om
midjan med hög krage.
Hon hade ett allvarligt, något gulaktigt ansikte med två
kolsvarta, djupliggande ögon, en lång näsa och många
tänder i munnen; samt var av familj.
När fru Tyberg kom in, reste hon sig och hälsade.
— Mitt namn är fru Tyberg! sade gumman. Frun ser
rejäl ut!
Och så satte hon sig.
— Hör nu, frun! sade hon. Har frun tänkt på, att
äktenskapet har vi inte fått för vår skull utan för deras, som
kommer efter oss?
— För barnens skull, menar fru Tyberg? svarade fru
Habstadius.
— Preciss! sade gumman.
— Ja, fru Tyberg! svarade då fru Habstadius.
—- Så egentligen, fortsatte gumman, angår det oss inte
så mycket, vad karln gör, bara barna bli rejäla . ..
— Ja ... ?
— Ja, det vill säga, det, att är det så, att karln är bra,
så är det ju fanken så galant, men är han’et inte, så får
man dra sig fram ändå!
-— Vad menar fru Tyberg med det? frågade fru Hab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
