Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 2. Livets allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.412
stadius, som började känna sig orolig under gummans
orörliga blick.
— Jo, frun begriper, att om jag kommer hit så här
utan vidare, så är det inte för att roa frun, eller mig, utan
för att det är allvarliga saker, som står på!
Fru Habstadius blev alldeles blek.
— Är det min man? sade hon lågt.
— Jo.
— Är det affärer?
— Jo.
— Är han hemma?
— Nej.
— Har det kommit telegram?
— Ja.
— Är det konkurs?
— Nej.
— Men ... vad ... ?
— Se mig i ögonen, frun ...
— Han är häktad! ropade fru Habstadius, som hade
hon fått en uppenbarelse.
— Ja.
Och det blev alldeles dödstyst i rummet.
Gumman Tyberg tog fru Habstadii ena hand och höll
den hårt mellan sina båda, men hon sade icke ett ord,
hon lät endast sin själs sunda styrka löpa över till den
arma kvinnan.
Men slutligen sade fru Habstadius lågt:
— V... var ... var. .. varför?
— Förskingring!
— Han!!!??
— Nej, inte ban, men fruntimret, herrskapet har boende
här.
— Anna? ropade eller nästan skrek fru Habstadius,
TT-1- JO,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
