Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 2. Livets allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.413
— Men hon var nyss här?
— Ja, men nu är hon häktad.
— Då var det för det telefonbudet, hon gick! sade fru
Habstadius och föll först nu samman och brast i hejdlös
gråt.
Gumman strök lugnande sin hand över hennes axel.
Då hördes plötsligt en gravlik röst:
— I Guds Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn!
Amen!
Gumman vände sig tvärt om — där stod fru Wentlan
med en bok i ena handen och den andra, välsignande,
upplyft.
Hon var klädd i frälsningsarmens uniform, hon hade
redan hört, att Mikael Habstadius var häktad, ty ryktet hade
löpt som eld runt staden.
— Vad vill ni här, människa? Håken, så ni ser ut! sade
gumman Tyberg.
— Jag kommer å Guds vägnar att bjuda tröst åt dem,
som betungade äro och nedbrutna ...
Men gumman vinkade så bestämt med handen, att hon
tystnade.
— Gå, människa! sade gumman lågt.
Då fattade fru Wentlan för en gång förnuft och sade:
— Gud vill, att jag skall vara mild!
Och så försvann hon: fru Habstadius hade ingenting
märkt.
Strax efter kom ett telefonbud från polisen.
Fröken Stadenberg lät hälsa, att på hennes skrivbord
låg ett brev till fru Habstadius. Det hämtades och bröts.
Och löd:
"Kära du! I källarn lät Mikael inreda ett rum åt sig,
då ni flyttade till villan, och vi ha gjort upp affärerna där.
Så du inte undrar. Jag är glad att det är slut. A. S."
I brevet låg ett papper. Fru Habstadius vecklade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
