Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 3. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET.
Epilog.
Men expresståget ilade genom vinternatten, medförande
Mikael Habstadius och advokaten Pilo.
De båda herrarna talade länge och om det skedda.
Mikael Habstadius satt med huvut i händerna.
— Det är tacken för allt jag gjort! sade han och skrattade
till. Ska det kallas rättvisa, det här, då jag har gjort det
just för att göra rätt för mig. Överallt, där en slant har
varit att förtjäna, har jag försökt, men det har varit som
ett öde, som ett enda förbannat öde! Tror du inte, jag
också har hjärta och känslor, fast jag kan skratta åt hela
ynkedomen! Det är humbug, alltsammans! Och om det
var mitt sista ord, så säger jag, att felet är inte mitt utan
samhällets! Jag har bara gjort min plikt! Och jag är
hederlig karl! Och om jag ville, kunde jag lägga opp
alltsammans, men jag ids, ta mej fan, inte, jag är trött! Jag har
fått nog! Nu får ni sköta er mig förutan! God natt!
Och med dessa ord på läpparna somnade han framåt
morgonen.
Aftonen förut hade Posten i fetstilar meddelat nyheten,
och den var nu ett ofrånkomligt faktum. Och innan natten
föll, visste man allmänt, att Mikael Habstadius skulle
hemkomma, påföljande morgon med expresståget, och hela stån
beredde sig att gå ner till järnvägsstationen och åse hans
ankomst.
Men samtidigt var man i stor spänning även för en annan
sak. Kungens tillstånd hade nämligen alltmer försämrats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
