Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valspråk: »Var bara glad, så går allting bra!» Nu log
hon och sade till Gunnar:
— Nåå, lilla Gunnar, blir det roligt att börja
skolan nu?
Gunnar stirrade ett ögonblick förbluffad på
henne: vad menade hon med en så ytterligt
idiotisk fråga? Men så erinrade han sig, att stort
folk alltid är dumma, och därför svarade han:
åja! utan någon särskild entusiasm.
Då kände sig rektor Mandell manad att yttra
ett ord:
— Barnen vilja icke besinna, sade han, att
staten och kommunen underkasta sig betydande
uppoffringar och att deras föräldrar ävenledes få
betala dryga utgifter, på det att barnen skola
få gå i skolan och inhämta kunskaper, med vilka
de en gång skola kunna förtjäna sitt bröd.
— Nej, min själ, sade majoren, och hans
vita valrossmustascher rörde sig upp och ned, de
betänker inte, vad skodon och kläder kostar nu
för tiden.
Gunnar kände sig helt förkrossad men visste
inte, vad han skulle säga. Han kände en sådan
ångest över bröstet, när han såg alla dessa vuxna
människor med allvarligt bekymrade miner. Och
på sätt och vis var han ju skuld till detta
bekymmer. Nu efter en hel sommar av odelad
glädje erinrade han sig plötsligt, hur bittert livet
i själva verket är.
Men nu visslade tåget långdraget, som med
ett andetag av lättnad, och när Gunnar lutade
sig mot fönstret, såg han ett och annat ljus glimta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
