Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt ned under täcket som om det hade kunnat
skydda honom och han bad tyst:
Gode Gud, låt året gå fort, du som kan allt,
gör att det går mycke fort, så att vi kommer på
landet. Amen.
*
Licentiat Otto Berntsson gick med raska steg
från stationen genom Borgestads Storgata. Det var
aderton år sedan han var där. Icke desto mindre
gick han med osviklig säkerhet, vek nästan
mekaniskt av till höger in på Kvarngatan och
kom strax in på en stor gård. Där hade han
bott som barn och han tyckte nästan, att det var,
som om aderton år inte hade förflutit utan han kom
hem direkt från skolan. Han såg att det lyste i
ett fönster, javisst, där var det ju madam Ångberg
bodde.
Inne på gården stod madam Ångberg och tog
emot och i lampskenet från fönstret uppfångade
Berntsson en liten gumfigur av den traditionella
rumsuthyrande typen. Liksom stenarna vid
stranden slipas runda av vågor och sand, så hade
också madam Ångberg blivit som alla andra
värdinnor, rundslipad också hon av bekymmer och
arbete och släp och skvaller, och litet religion.
Madam Ångberg rullade före sin gäst in i
rummet, strök med darrande hand eld på en
sticka, och med ens började bleka dagrar och
skuggor dansa runt i rummet. Berntsson
uppfattade i en blink utdragssoffan, omsorgsfullt och
prydligt bäddad, byrån, skrivbordet och kommoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lojfamil/0016.html
