Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rummet var tydligen familjens finaste. Över
soffan voro två porträtt i förstoring, herr och fru
Ångberg som nygifta. Båda spärrade upp ögonen
och drogo mungiporna upp i ett odrägligt
muntert smil, och förstöraren hade omsorgsfullt
utplånat varje spår av mänskligt själsliv ur deras
drag.
Härnäst fick han ögonen på en porslinsgrupp
på byrån. Den föreställde Garibaldi, som flinade
fånigt med hela sitt karmosinröda ansikte och
lutade sin gröna uniform mot en ultramarinblå häst.
Medan Berntsson såg sig omkring lyssnade
han med halvt öra till madam Ångberg, som i
bekymrad ton malde om något sorgligt ämne.
Dunkelt uppfattade han, att Ångberg söp, och att
någon annan, som kallades för Strömbom också
söp, men att detta på något outgrundligt sätt var
orättvist. Då ban inte reagerade för denna
upplysning, rullade madammen äntligen ut och där satt
han ensam på sin koffert.
Nu kommer alltså livet, tänkte han och
smålog för sig själv. Han hade legat i tio år i
Uppsala och som han ännu inte hade disputerat, fanns
det strängt taget inget skäl för att han inte skulle
ligga där det elfte också. Men en dag, när han
hade slutat sin tjugonde termin, tänkte han:
Tio år! Herre gud, har tiden verkligen gått
så fort! Är det verkligen tio år sedan jag en
septemberkväll for in i Uppsala och för första
gången såg ljusen blänka emot mig från Flustret
— gud, vad jag tyckte den krogen var magnifik
då! Det är tio år sedan jag var på min första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
