Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lydigt lyssnande sina ansikten uppåt. En lång
vana och en metodisk uppfostran hade lärt dem
att de alltid måste uppmärksamt lyssna till sin
fars ord som till lärarens i klassen. Mariannes
oroliga ögon flackade hit och dit medan hon
väntade på att rektorn skulle fortsätta där han
slutade. Endast den sextonårige Sten, som var
skeptiker, försökte i hemlighet svälja en knäckebrödsbit,
och som han längesedan hade lärt sig att se
uppmärksam ut utan att vara det, tänkte han på
något helt annat.
Rektorn satte det halshuggna ägget i en kopp,
tog litet salt ur karet, bredde en smörgås, allt i
förvissning om att auditoriet väntade på honom
och fortsatte så den avbrutna satsen:
— Man måste vara sparsam även då man
använder en sådan vara som salt.
Kras, fem käkar fortsatte att tugga fem
knäckebrödssmörgåsar, rektorskan drack ur mjölkglaset
och rektorn slukade äggulan under det att familjen
tyst begrundade det sagda.
— Ja, det är nog sant, sade rektorskan. Man
måste vara sparsam även med det.
— Under kriget med danskarna år 1611—1613
saknades salt i vissa delar av Sverige, varav
allmogen slet mycket ont, fortsatte husfadern.
En tankediger paus följde. Marianne satt i
slö förundran och vred och vände på frasen:
allmogen slet mycket ont, men hon kunde inte
få någon mening i den, drömde hon kanske...?
Ånej...
— Salt är nödvändigt för alla djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
