Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick avsked, fast det var orättvist — å, men vassego
och doppa, om det smakar, håhåjaja, det var en
bra ledsam historia, men-e.
Vid denna historia hamnade alltid madammen,
var hon än började. Det var hennes livs stora
händelse och den fyllde hennes tillvaro
fullkomligt. Hon hade alltid drömt om att få intaga en
aktad ställning som fru Ångberg med det
oförvitliga anseendet, till vars ord man lyssnade på
kafferepen och som kunde döma och mästra
andras synder. Men alltsedan Ångberg blev
avskedad från sin vaktmästarbefattning vid skolan
på grund av fylleri, var denna dröm förbi.
Aldrig, aldrig mera kunde madam Ångberg
numera förhäva sig över att andras män söp.
Denna tanke skar henne i hjärtat. Hon var märkt
av livet, hon var och förblev madam Ångberg,
som måste gå omkring med ödmjukt sinne och
aldrig kunde unna sig någon riktig glädje över
andras dålighet. Ty det lurade alltid den
misstanken, att folk då skulle tänka: Aja! Du har
minsann ingenting att säga, för din man super!
Visserligen hade madam Ångberg med riktig
blick för situationen räddat vad som blev över
vid katastrofen genom att bli religiös på allvar
och hon hade också tvingat Ångberg att gå in i
friförsamlingen. Men det var nu det, att
Ångberg inte kunde hålla sitt nykterhetslöfte. Då och
då for djävulen i honom, han söp sig full och gick
omkring i staden. Då spydde han ut all den
galla han samlat under många månaders läseri,
och den, som då kom i vägen för Ångberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
