Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick sig en skvätt sanning mitt i ansiktet och ett par
duktiga klatschar av allmänna meningen om bägge
öronen, och därav uppstod naturligtvis mycken
ondska. Sådan var tragiken i madam Ångbergs
liv och hon gick ständigt och malde över den.
I djupet av sitt hjärta hyste hon en stark
bitterhet mot människorna, men mest mot den nye
vaktmästaren Strömboms fru, som hon aldrig
kunde förlåta. Som allmänt faktotum i
borgarfamiljerna hade hon ett icke föraktligt inflytande,
men någon verklig glädje var inte att hoppas på
för henne, för så vida inte vaktmästare Strömbom
— som föga spottade i glaset — en gång skulle
ta sig för mycket till bästa. Skulle denna stora
dag inträffa, då skulle madam Ångberg för visso
icke försumma sig, då skulle hon stiga fram i all
sin martyrglans och säga det rätta ordet. Men
tyvärr lät den vänta på sig.
Madammen malde länge, och Berntsson
försökte att inte höra på. Men det var omöjligt:
... ser ajungten, malde hon, det var egentligen,
när äldsta pojken dog, som Ångberg tog sig
till att dricka. Skall det inte va en skorpa till?
Inte det? Så tråkigt, att det inte smakar? Vad
skall ajungten läsa i skolan för något?
— Biologi.
— Jaså, ja, de har så mycket nytt nu för
tiden, på min tid hette det filosofi, men si allting
skall ju ändras och ändras, och aldrig blir det
bra ändå, ajungten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
