Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herman brukade ofta under våren promenera
för sig själv nere vid ån. Särskilt då, när
kvällarna blevo ljusare, vårens alla dofter löstes och
det började lukta jord, hade han mycket att tänka
på. Han var ju nätt och jämnt sjutton år, men
tusentals tankar tumlade som fantasmagorier inom
honom. Problemet kvinnan glödde hett i hans
hjärna, och problemet sågs ur både psykisk och
fysisk synpunkt. Herman hade aldrig sett en
kvinna naken, fast han ville så förfärligt gärna.
Men han fick det inte och en avgjutning i brun
terrakotta av den mediceiska Venus som de hade
därhemma fann han vara en alltför tarvlig skugga
av verklighetens glans. Det störde honom att den
var brun, en kvinna måste vara vit och rosenröd,
och Tegnér talade om liljekullar ... Han umgicks
aldrig med jämnåriga unga flickor, ty majorens
hade aldrig barnbjudningar, och han längtade för
resten föga efter stadens pensionsflickor; hans
känslor mot dem voro sammansatta av en underlig
blandning av förakt och dyrkan, han visste inte
själv vilket som var övervägande. Hans tankar
drevo därför länge föremålslösa omkring inom
kvinnlighetens hank och stör.
Men bland flickorna fanns det en. Herman
märkte snart, att hans drömmar allt oftare
uppsökte henne och dröjde hos henne. Det var
Marianne. Han hade aldrig växlat många ord med
henne, under barndomen betraktade de varandra
som fakta utanför intressesfären. Men Marianne
växte upp och blev kvinna. Hon hade stora svarta
ögon som glänste fuktigt, som om hon nyss hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
