Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förälskad... Kvinnan hade endast blivit honom
ett ännu svårare problem.
Marianne gick hem och satte sig att stoppa
strumpor. Hon log ibland litet frånvarande och
tittade ut i luften, men på det hela taget hindrade
henne inte kärleken från att stoppa strumpor. Hon
fann som andra kvinnor kärleken underbar och
gåtfull, men tog mannen som ett faktum vid sidan
om. Det föll henne inte in att hos honom se
något som behövde förstås och grubblas över. Han
var sådan han var och så inte mer. Han kunde
varit bättre klädd och så kunde han ha haft
mustascher, men de kom ju med tiden, och för resten
var hon ju nu förlovad med honom och skulle
komma att heta Marianne Holt, det blev att märka
om näsdukar och linnen; nå det var det ju god
tid med förstås...
Plötsligt sade rektorskan:
— Om du flinar så där irriterande, så får du
gå upp till ditt.
Rektorn såg upp över glasögonen och
tillfogade en allmän maxim:
— Barn böra alltid iakttaga allvar och gott
skick i sina föräldrars eller andra vuxna personers
närvaro.
Rektor Mandell tänkte över huvud i allmänna
sedelärande maximer, och om han hade trillat på
huvudet ner i Niagara skulle han inte ha
försummat att uttala den sens moral, man kunde
draga av fallet.
Marianne hade ingenting alls emot att gå
upp till sitt. Hon samlade ihop strumporna i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
